Förra veckans referat blev inställt och det tog mig ganska lång tid innan jag kunde smälta en förlust på hela 6-0. Jag kan allt som oftast köpa en förlust även om jag hatar att förlora men 6-0 på hemmaplan blev för mycket för, iaf, mig.
Men fredagsmatch nalkades, en regnig kväll och det skulle bli en spännande sådan med. Speciellt med tanke på vilken form vi visat upp på sista tiden. Däremot så hade vi en grym träning i onsdags och redan då så kunde man se i spelarnas ögon att vi var beredd på att hjälpas åt att vända detta tillsammans.
Samma känsla hade jag i omklädningsrummet där grabbarna slöt ihop och taggade igång på ett grymt sätt! Stämningen var magisk!
Matchen startade och regnet öste ner. Men det skulle inte hindra oss från att ta tag i spelet. Redan efter någon minut så hade vi skrapat fram friläge och någon annan chans. Men det skulle dröja några minuter till innan vi fick sätta dit bollen. En spelvänding till Emil som snyggt serverade Scott som inte gjorde några misstag framför mål. Och som vi har längtat efter att få göra det första målet!!
Glädjen varade i ca 10 minuter innan Svenstorp fick en frispark som landade framför en fristående spelare som kunde lägga in bollen i mål.
Aj tänkte jag, nu blir det jobbigt. Och lite smått så började Svenstorp äta sig in i matchen och det blev ett ställningskrig fram och tillbaka. Misstag, stress och chanser åt båda hållen var det vi kunde ta med oss i halvtid.
I pausen satt jag med ett leende på läpparna och lyssnade på hur grabbarna stöttade varandra, rättade till saker och bara på tonläget där inne så kändes det som att detta var en match som vi skulle ha.
Men mitt leende försvann ganska snabbt i andra halvlek då Svenstorp fick en hörna som dom gjorde mål på. Och därefter hade vi ett par mardrömsminuter som hade kunnat gå precis hur som helst. Fiffe i målet fick göra en monsterräddning o h Johan fick rensa undan en boll på mållinjen.
Men vändningen skulle komma. Samtidigt som regnet började avta så började vi ta tag i det igen. Jonas och Johan tar tag i det på mitten och Oliver som kommit in istället för en skadad Hugo går in sidan om Adam och gör en riktigt bra insats.
Sen var det han den där Scott igen, som skulle ställa sig i rampljuset. Först en lysande boll av Johan som hittar Scott som i sin tur gör den sista försvararen och istället för att göra målvakten så satte han dit den i bortre och 2-2 var ett faktum.
Jonte och Albin kommer in i samma veva med en enorm energi och skapar oreda direkt.
Även David kommer in och gör ett par fantastiska saker bara under ett par minuter och dessa unga grabbar visar att det inte alltid är gammal som är bäst. Däremot skulle en av dom äldre få lov att avgöra. Nico “the terrier” dök upp som gubben i lådan på en hörna och tryckte in bollen i mål. På det berömda men likväl Så var den inne enligt domaren och 3-2-vrålet hördes till gamla Bjärsjölaggårds IP.
Och som alla andra fina sagor så fick den ett lyckligt slut med skönsång och kramar I omklädningsrummet efteråt. Oerhörd skän känsla som vi tar med oss i kommande drabbningar.